idag är en sån där lite mörkare dag, jag försöker att inte vara min ätstörning, min depression längre. kanske skjuter jag bort den lite väl mycket vissa dagar, det ska man väl egentligen inte göra, men dagarna ska jag ta mig igenom på ett eller annat sätt. men som sagt; jag försöker inte vara min sjukdom, egentligen lyckas jag nog ganska bra på den fronten. jag överlever i dag, och jag antar att jag är duktigt på att tygla ångest. vet inte riktigt hur jag lärt mig det, jag mår inte bra i psyket direkt liksom, jag gillar inte mig själv, men jag kan hantera det på ett annat sätt. TROR jag.
 
antagligen har väl alla tusen turer ned o upp o ned o upp i måendet de senaste tio åren gjort mig klokare eller något.
 
gällande mat; det behöver man för att överleva och det fattar jag ju. så jag kan äta när jag är hungrig nu, och det är väl nästan det viktigaste.
 
hjärnan är trasig, det är den, absolut, men vem har sagt att livet är enkelt, och det finns de som har det så jävla mycket värre. en lite trasig hjärna överlever man ju. ;)
 
jag tror att den största anledningen till att jag är fortfarande är lite fast med min uråldriga ätstörning är att jag är ganska missnöjd med livet.
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress